Vi ska spola tiden långt tillbaka om vi vill komma till den epok då musikgenren blues ansågs vara ett hot mot det existerande, rebellisk, farlig och framförallt syndig. Idag använder vi hela tiden de blå tonerna som då utgjorde faran, i hundratals nya musikgenrer, så våra öron och sinnen är vana vid tritonus.

Men jag fortsätter spela blues, eller åtminstone bluesaktigt. Varför? För att det finns något att hämta där. Fortfarande.

För fem år sedan visste jag inte exakt vad jag letade efter i bluesen. Men så hände det: Blues behöver en udda taktart istället för den gamla vanliga 4/4. Då blir det riktigt blått.

Så varför skriver jag detta nu? Dels för att jag precis läste att Freddie Hubbard dog för inte mer än 6 veckor sedan – han är värd att minnas – och dels för att jag precis har påbörjat ett projekt med att digitalt renskriva gamla (och nya) handskrivna noter.

Freddie Hubbard släppte skivan Blue Spirits 1965. Öppningslåten Soul Surge är en instrumental soul-blues i 7-takt. Svängigt

Så tanken om att blues kan kombineras med udda taktarter är inte ny. Men den är lite bortglömd. Det vill jag göra något åt, så småningom …

Jag släppte en skiva våren 2005 med låten That Blues, en blues i 7/4, skriven gemensamt av min förrförra kvartett. Låt oss dedicera den låten till Freddie!

Och här kommer noterna – klicka på bilden, så öppnas en större version som kan användas vid utskrift.